Fyra veterinärbesök och två födelsedagar på en vecka

Denna vecka har det verkligen känts som vi har haft klippkort hos veterinären. Det började i måndags med att det var behandling nummer fem. Denna gång var första gången jag var själv. Lite krångligare när kanylen skulle sättas i då var en mindre som kunde hålla. Men gick bra. Hon är van vid det vid…

Deppig helg

Då var det återigen söndag och tid för ny cellgiftsbehandling imorgon. Hur gick egentligen förra behandlingen? Verkligen bra. Hon var ju helt galen som vanligt och överlycklig att det var folk som pratade med henne och gav henne uppmärksamhet. Men satt alldeles stilla när kanylen skulle läggas. Så vi klarade oss från lugnande denna gång.…

Nervöst igen…

Då var det måndag imorgon igen. Det betyder behandlingstillfälle två. Så nu känner man sig återigen nervös. Hur ska hon må denna gång? Och kanske framförallt för vad ska provet som de tog om på lymfkörtlarna säga? Återigen massor med frågor som snurrar i huvudet på mig. Men hur har första veckan gått? Förvånansvärt bra…

Ångest på riktigt

I övermorgon är det den 24/2. Det vill säga dagen då Accio påbörjar sin cellgiftsbehandling. Så mycket ångest och så mycket som snurrar i huvudet. Det känns som jag är på väg att tappa fotfästet riktigt ordentligt för allt bara snurrar o snurrar snabbare o snabbare och jag inte förstår något alls. Det ständiga ångesten…

Så många tårar…

Då är dagen här. Dagen som man fasat för. Den 25 januari. Det vill säga dagen då det var ett år sedan jag var tvungen att säga hejdå till min älskade virvelvind. Om ganska exakt en timme från nu är det ett år sedan hon tog sitt sista andetag. Så vid denna tid hade jag…

Vandrande pinnar är kanske inte så dumt…

Just nu känns det lite så… Accio har de senaste dagarna inte riktigt varit sig själv. Hon var lite dålig i magen i helgen men kanske var det en reaktion på metakamen som hon fick när hon opererades förra veckan. Men sen har hon varit så extremt trött. I förrgår när jag poppade popcorn kom…

Snälla hjärna sluta bara mala…

Just nu jobbar mina hjärnspöken för fullt och det håller på och knäcka mig totalt. Både i onsdags och torsdags väckte Accio mig genom att spy. Inte så som en ”vanlig” hund spyr dvs står och ulkar ett tag och sen spyr, utan som Nikon hon vakna harklade till sen spydde hon. Detta i samband…

Så jäkla rädd!!

Idag gjorde min lilla valp mig så jäkla rädd. När jag kom hem från jobb så var Accio lite off. Hon blev glad när hon såg mig men inte alls på samma sätt som vanligt. Gissade att hon var nyvaken. Pappa verkade lite upprörd och förklarade att hon varit på trappan ut och helt plötsligt…

Är det rätt?

Som vanligt kunde jag inte sova så bra i natt och då kom grubblandet igång. Eftersom Nikon lämnade mig så plötsligt och oväntat så känns det som vi bara lyckades göra typ 0.0000001 promille om vad planerna och drömmarna var. Nu när Accio kommit in i ens liv så blir det på något sätt att…

Vilken lättnad…

Jag är extremt skadad sedan erfarenheterna med Nikon. Så många hjärnspöken som finns. Jag vet att RD är en ovanlig sjukdom och att det är väldigt liten chans o drabbas igen. Men hela tiden finns det tänk om där i bakhuvudet. Sen har det ju inte varit bättre av att jag har sett vissa symptom…