Kan man sörja något man redan förlorat?

Detta är inte den sortens inlägg som jag brukar skriva här, men känner jag behöver få ur mig tankarna så då får detta fungera som ventil.

Det är väl ingen speciell hemlighet att jag är knäckt sedan Nikon gick bort, men den senaste veckan har dessa känslor blivit ännu värre och större.

För 16 år sedan gick jag med i ett politiskt ungdomsförbund. ÄNTLIGEN fick jag vara med folk som tyckte och tänkte som mig. Jag älskade det från första stund. Så jag kasta mig in i det. Jag var på möten, jag satt i styrelser, jag var med och ordnade manifestationer och demonstrationer. Jag träffade många fantastiska vänner som jag har så många underbara minnen med. Och det var en person som verkligen står ut i alla dessa minnen. Vi gjorde så mycket tillsammans och klickade verkligen, även om vi kunde gå varandra på nerverna och göra den andre väldigt förbannad. Men gör inte alla riktiga vänner det? Det som i början gjorde att vi drogs till varandra var att vi kom båda från samma skitkommun så vi kände en styrka i varandra. Sen insåg vi att vi hade samma sjuka humor. Det som var förbjudet att säga eller tänka kunde vi uttrycka och garva ihjäl oss åt för vi såg humorn i det hela. Vi gjorde så mycket tillsammans även utanför det politiska. Jag åkte med dig och din klass på flaket när du tog studenten. Jag har sovit över hos dig antal gånger innan jag flyttade hemifrån. Kan fortfarande komma ihåg rädslan på första stället du bodde då det bara var ett litet rum och toaletten låg ute i trappen. De gångerna man vakna på natten o behövde gå på toa var man livrädd att dörren in igen skulle gå i baklås och man skulle bli stående där i trappen resten av natten.

Tiden gick och vi var plötsligt inte lika aktiva politiskt längre. Vi började plugga på olika håll och kom ifrån varandra. Inget aktivt val någon av oss gjorde tror jag. För när vi träffades på en minnesstund för offren på Utøya var vi sen ett gäng som gick hem till dig och vi umgicks i flera timmar. Och allt kändes som förr. Vi började snacka lite över Facebook igen. Men det blev aldrig så att vi fick till och träffas. Du pluggade nog fortfarande och jag jobbade och var jag inte på jobb så var det träna och tävla hund som gällde. Visst vi har väl lite sporadiskt gillat varandras inlägg och skickat någon kommentar till varandra men inte så mycket mer kontakt än så. Ibland sprang vi på varandra och då pratade vi ju alltid mycket och även då kändes allt som förr.

Senaste månaderna har jag tänkt ofantligt mycket på tiden då jag var politiskt aktiv och därför mycket på dig. Tänkt att jag borde kontakta dig, men mitt minne är just nu obefintligt med tanke på hur dåligt jag sovit de senaste månaderna så glömde jag bort det hela tiden.

För typ två veckor dök där upp några statusuppdateringar från personer från den politiska tiden där de uttrycker sin sorg över en vän och kamrat som gått bort. Jag tänkte att det borde ju vara någon jag vet vem det är.

Fatta chocken jag fick när jag för en vecka sedan på min rast satt och slösurfa och ett inlägg från din Facebook sida visar att det var DU som hade gått bort. Jag blev totalt golvad och tårarna börja spruta. Just då var jag väldigt glad jag var själv i personalrummet. Jag kunde inte förstå vad det var jag läste. Jag kan fortfarande inte förstå det. Du finns inte mer! Helt plötsligt är det försent att skicka iväg det där meddelandet. Det finns ingen chans att kunna kontakta dig igen.

Denna vecka har det varit många minnen och tankar som snurrat i skallen. En stor sorg, men också väldigt mycket glädje och fina minnen. Samtidigt känns det lite konstigt och bli så påverkad av detta beslutet. För nånstans känns det lite som har jag rätt att bli så påverkad, sorgsen, ledsen över detta? För eftersom vi gled ifrån varandra så känns det som om jag förlorade dig redan innan… Men nu är det ju på riktigt och ja det känns!

Vila i frid min vän! Jag saknar dig och kommer alltid vara ledsen för jag inte uttryckte det tidigare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s