Så jäkla rädd!!

Idag gjorde min lilla valp mig så jäkla rädd. När jag kom hem från jobb så var Accio lite off. Hon blev glad när hon såg mig men inte alls på samma sätt som vanligt. Gissade att hon var nyvaken. Pappa verkade lite upprörd och förklarade att hon varit på trappan ut och helt plötsligt bara skrikit till. Han stod i köket, som är precis bredvid, och lagade mat så han hade inte sett det. Men när han kom ut så höll hon på och tvätta sig om tassen och vägra stödja på den. Det gjorde hon när hon kom emot mig men snabbt börja hon hoppa på tre ben.

Jag tyckte hon såg lite svullen ut om tassen men var inte säker på om det var så eller om det var jag som inbillade mig. Satte mig bredvid henne på golvet för och undersöka tassen. Var inga problem att få titta men när jag tog i den så kved hon tyst. Tyckte även hon kändes lite varm mellan typ sporren och trampdynorna och det var även där hon kved när man tog.

Det var lite jobbigt att man vände och vred så hon smet in och la sig i soffan. Men hon skakade lite med tassen för det gjorde ont.

Tusen tankar snurrade i skallen. Vad kunde hon ha gjort. Har hon fastnat nånstans? Är det någon som gått förbi och gjort något mot henne då hon just nu är i en fas då det skälls en hel del? Är det en geting eller humla som bestämt sig för o ge igen då hon brukar leka ganska våldsamt med dem?

Ska vi åka in med henne? Och hur kommer det gå? Är väl säkert röd flaggad med varningar på djursjukhuset efter jag påpekat vad jag tyckte om dem med allt som hände efter Nikon fick somna in.

Hon slickade sig en del på tassen men mellan trampdynorna. Men kunde verkligen inte se något på tassen, men hon hade uppenbart väldigt ont.

Vi avvaktade och observerade henne. Sakta börja hon stödja mer o mer på tassen. Börja ta sig fram mer och mer fritt. Kunde gå ner med den tassen först när hon skulle gå ner från soffan. Även om jag tycker att hon i vissa sammanhang inte ville stödja på tassen fullt ut. Men tycker det blivit bättre. Så tror att det ”bara” var en geting/humla som gav igen på hennes omilda behandling. Men fan vad jag blev rädd där ett tag. Man vill ju inte att ens små fyrbenta vänner ska må dåligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s