Vilken lättnad…

Jag är extremt skadad sedan erfarenheterna med Nikon. Så många hjärnspöken som finns. Jag vet att RD är en ovanlig sjukdom och att det är väldigt liten chans o drabbas igen. Men hela tiden finns det tänk om där i bakhuvudet. Sen har det ju inte varit bättre av att jag har sett vissa symptom hos Accio som Nikon hade i den åldern. Och inte blev det bättre när jag för ett tag sedan upptäckte att där var vissa likheter mellan deras stamtavlor. Så har varit en extrem ångest inför dagens undersökning.

Pappa var återigen snäll och ställde upp som chaufför om det skulle bli ett resultat som man inte önskade sig. Var ju inte så att ångesten blev mindre när man var på plats. När vi äntligen fick komma in i undersökningsrummet gav både jag och pappa av oss många djupa suckar. För känslan av vad man fick för resultat när man var där sist var väldigt överhängande. Tror knappt jag andades under tiden undersökningen gjordes för jag spände mig så.

Så tillslut sa han att det var fullt fungerande njurar och är en fullt frisk valp. Så behandla henne som det och lev med henne med den vetskapen tills något motbevisar det.

Där och då var inte tårarna långt borta. Sån jäkla sten som föll från mitt hjärta. Just nu har jag en frisk valp. Nu kommer jag så sakta börja se framåt o faktiskt planera vår gemensamma framtid…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s