Välkommen Accio!

Onsdag förra veckan styrde pappa och jag bilen upp till Östersund. Äntligen skulle där komma in en liten golden i mitt liv igen. Så kul, samtidigt så skrämmande. Helt plötsligt är vetskapen om sjukdomar närvarande på ett annat sätt än det varit innan. Och rädslan för dem. Tänk om man hamnar här igen… Ja, jag inser att det är en minimal chans men där i bakhuvudet finns ändå tänk om…

Jag kontaktade en kennel mer eller mindre omgående efter Nikon gick bort. För visste att hon skulle ta valpar på sin hund och det är en hund jag verkligen skulle vilja ha en valp från. Jag tittade lite på andra kennlar och kontaktade några utifall att det inte skulle bli något. Men hela tiden hittades det ”fel” på något förutom då kullen som Nina skulle ha. Sen blev det att hon valde och skjuta på valpkullen till nästa löp då de blev uttagna till landslaget i HtM. Sjukt kul för dem, men tråkigt för mig då jag insåg att det var troligt att den kullen skulle komma nån gång då det inte passar att vara ledig i förskolans värld. Jag vände mig då till Hanna om hon hade koll på någon kennel som skulle ha valpar. Fick tips på några kennlar och satte mig på kvällen för och gå genom dem och se om det var så att där var valpar eller inte.

Plötsligt kom där ett meddelande från Hanna. Var en printscreen från en facebookgrupp om en uppfödare som hade en tik över så man skulle höra av sig om man var intresserad. Okej, ny googling. För en gångs skull var det inte nej detta var nog knasigt känsla utan blev nyfiken så jag ringde honom. När jag fick tag i honom förklarade han att det viktigaste för honom var att man hade en 10 årsplan för hunden. Så hade jag det? Absolut blev mitt svar. Det första målet är ju att vi faktiskt får 10 år tillsammans. Lite förvirrad blev han då. Så fick förklara om vad som hänt mig med Nikon och återigen dra hela förklaringen om vad RD egentligen är för något. Sen fick jag förklara lite mer om de faktiska planerna jag har. Var ju inte svårt. Var ju bara att plocka fram alla mål och drömmar som man hade med Nikon som aldrig fick upplevas.

Dagen efter ringde han igen. Där var en valp som var min! Först blev det ett väldigt lyckorus. Snart skulle man ha en ny liten hund. Nikon kommer aldrig glömmas, men kanske kommer det att hela hjärtat lite. Sen kom en sån extrem krasch. Jag började drömma massa mardrömmar på nätterna som gick ut på att jag förlorade hundarna. Slutade alltid med att jag kunde rädda Lingon men Nikon lyckades jag inte med. Så slutade med att jag vaknade totalt panikslagen med tårarna forsande ner för kinderna. Så har varit konstig sinnesstämning att förbereda sig för en liten valp.

Men i onsdags var det då tid o styra bilen uppåt landet för att dagen efter hämta lillvovven. Skulle bli extremt spännande och se vad man tyckte om dem när man träffade dem. Skulle man falla för de som man fastnat för via filmerna på insta? För vilken hund som skulle till vilken person var inte något som var klart. Utan hon som hade pappan till valparna skulle ha en tik och hon skulle välja först och sen skulle vi få välja efterhand som vi kom. Därför kändes det väldigt svårt att förbereda sig vilken som skulle bli ens valp.

Det blev att vi åkte till uppfödaren redan på onsdagskvällen för och träffa valparna. Var en som valde ut mig ganska snabbt. Så fort jag gick nånstans så var hon efter mig. Vände mig vid ett tillfälle emot henne och sa är det du som är Accio? Då började en valp en bit bort börja snacka precis som hon protestera att nej det är jag.

Uppfödaren ville att jag skulle välja två valpar som var de jag önska. Så det skulle gå lite snabbare nästa dag. Jag var lite inne på den som följde efter mig men insåg att den var väldigt vass och därför inte ville välja henne för Lingons skull. Då hon är en tant och hennes syn och hörsel är inte vad det en gång varit och insåg att det där var en valp som inte skulle lyssna på henne när hon säger ifrån. Så valde den med svart halsband och den med blått halsband. Båda de som jag fastnat för efter instainläggen. I efterhand känner jag att det var nog för jag såg Nikon väldigt mycket i de två som gjorde jag fastna för dem. Uppfödaren hade en tanke på vilken hon som skulle välja först skulle ta. Och då skulle det stå mellan mina två favoriter och en till som var de som var mest troligt skulle till mig. Och det var nog mest troligt att den med svart halsband skulle bli min. Inte mig emot då den var den jag fastnat mest för på filmerna.

Nästa dag kom och pappa och jag spenderade hela dagen hos uppfödaren innan tillslut blev tid att veta vilken av dessa var min nya huligan. Och det blev hon med svart halsband. De flesta andra verka bli chockade när jag sa att det var mitt första val. Just med tanke på vilken energi hon visa upp på alla filmer, men var ju det jag föll för. Tänk att få lov att använda det i träningen. Vi ska ”bara” lära oss kontrollera den. Men sitter ju med helt andra kunskaper nu efter Nikon än vad jag hade innan så känns som det kommer bli lite lättare att försöka hitta strategier.

Och visst var det den valpen som protestera när jag frågade en annan om det var hon som var Accio som faktiskt blev min. Så känns som hon också kände på sig att hon skulle bli en skåning.

Resan genom landet gick fantastiskt bra. Hon sov mer eller mindre hela tiden. Första 5 minuterna när vi åkte från uppfödaren skrek hon väldigt men sen lugna hon ner sig.

Så just nu håller vi bara på att vänja oss vid varandra och bara vara. Men visst längtar man till när man kan få börja träningen på riktigt för tror som sagt det kan bli väldigt kul och träna henne då hon är så kreativ i att hitta lösningar i alla problem hon ställs inför.

Annonser

En reaktion till “Välkommen Accio!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s