Slut på alla tårar…

Just nu känns det lite som det är så…

Den 30/3 var det första gången sen allt hände som jag begav mig till en tävling. Första tävlingen som jag raggat priser till var ju den dagen. Kändes sjukt jobbigt för det var den tävlingen jag hade hoppats på att Nikon skulle ta sin freestyletitel. Lingon fick vara med som mentalt stöd till matte. Något som hon hade blandade känslor för. Men det var ganska gött och ”bara” hänga med och få klappar och godis. Det var en sjukt jobbig dag. Samtidigt så var det lite skönt att faktiskt få prata med henne/hela grejen med likasinnade. Som faktiskt inser hur jag borde må. Jag bröt ihop fullständigt en gång. Var i pausen efter de två första klasserna. Den domaren som vi tävlat flest gånger för, och den som kallade henne för virvelvind, kom fram och gav mig en kram och sa något i stil med att jag säger inget men du vet vad jag tycker. Efter det så var det ”någon” som bröt ihop fullständigt ute på parkeringen. För det blev på något sätt förmycket ”på riktigt” och träffade mig totalt i hjärtat. Troligtvis för det var även den domaren som gav oss domarens pris med helt fantastiska ord, som tyvärr aldrig blev sanning, på vår andra htm-tävling. Men det, och majoriteten av alla kommentarer om henne/oss, gör mig väldigt glad. Och även om det var en sjukt jobbig dag är jag glad jag åkte. Och fantastiskt tacksam av gänget som arrangerade tävlingen att jag fick komma dit och bara hänga utan behöva känna att jag behövde göra något. Sen var det ju extra kul att två stycken som utnämnde mig till sin coach verkligen fullkomligt sopade mattan i HtM. Fantastiskt och se.

Lingon på tävlingen…

Sen förändrades något där efter. Sorgen blev återigen så mycket tyngre. Sömnproblemen blev återigen galet mycket värre och vilket gjort att jag fullkomligt däckat i soffan med tårarna rinnandes när jag kom hem från jobb. Och det har känts väldigt lockande att bara bädda ner sig och aldrig gå upp igen. För att drabbas ännu mer av panik blev Lingon väldigt dålig. Det tog på krafterna att fira sin födelsedag och bli tonårig. Så dagen efter börja hon bli väldigt stel. Och tillslut ville hon inte hoppa upp eller ner ur soffan eller bordet och kunde knappt gå när hon var ute. Så skickade ett sms till hennes osteopat om det var så att där fanns någon tid som inte var inlagd i kalendern. Hade sånt jäkla flyt så typ 2,5 timme senare hade han en ledig tid pga ett återbud. Så pappa åkte dit med henne. Tyckte fortfarande hon var lite stel/gick orent med bakdelen samma dag och dagen efter så oron hängde kvar. Men sen ytterligare en dag senare blev hon sitt vanliga pigga o galna jag. Så skönt.

Men sömnproblemen fortsatte. Troligtvis för att det är april och det leder fram till dagens datum 12/4. Hennes två årsdag!

Så natten till igår sov jag typ inget. Och natten till idag sov jag inte heller mycket. Jag mest bara grät. Jag lyckades somna något litet precis innan klockan ringde. Gick in på Facebook och det första jag möts av är ett inlägg av Nikons uppfödare där hon grattar brosan som hon har och alla syskonen och en extra tanke på Nikon som lämnade oss alldeles för tidigt. Hoppas mormor fixar ett stort party för dig himlen. Där bröt jag ihop fullständigt. Liknande inlägg har dykt upp under dagen från andra som har syskon. Alla har golvat mig totalt. Självklart menar jag inte att de inte ska få fira sina hundar. Det är självklart. De är sen bästa kullen som nånsin funnits så de förtjänar att firas på alla sätt o vis, och lite där till. Och de har de mest fantastiska ägarna och jag uppskattar att de tänker på Nikon. Men denna dagen är fruktansvärt jävla jobbig för mig för det är ytterligare en påminnelse om att hon inte finns mer med mig. Och att hon lämnade mig alldeles förtidigt. Det är så jävla surt och jävligt. Sen att hennes födelsedag är på en fredag gör det ännu jobbigare då fredagar alltid är skitjobbiga för det var dagen hon fick somna in. Men tror att så många gånger som jag brutit ihop idag så borde det snart vara slut på alla tårar…

La upp denna bilden på insta för nån dag sedan. Gillar den som tusan. Den är så väldigt Nikon på något sätt..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s