Välkommen hem Nikon!

Idag på jobb fick jag sms från djursjukhuset om att Nikons urna fanns och hämta. Så på väg från jobb körde jag om där. Återigen kändes det så overkligt så bröt ihop lite i bilen innan jag gick in. Konstigt nog funka det bra att gå in och berätta varför man var där. Hon i kassan gick för o hämta henne. Kändes extremt konstigt när man stod där med den i famnen.

Var så chockad att jag fick tillbaka henne så snabbt för när jag ringde till dem och frågade om det fanns möjlighet och få henne obducerad sa de att det skulle ta två månader innan jag skulle få tillbaka henne. Passade även på att fråga om när ungefär jag skulle få svaret på obduktionen. Det kunde hon inte svara på så hon gick för att kolla upp det. När man stod där och vänta kändes det konstigt på riktigt. Hon kom tillbaka och det kunde ta upp till två veckor till. Så får fortsätta att vänta.

Väl hemma bröt jag ihop fullständigt för återigen blev det på riktigt. Återigen fanns föräldrarna och Lingon där för att plocka ihop bitarna av en lite.

Även om det inte är i den formen som jag hade önskat så är jag glad att ha henne hemma. Känns skönt. För en sak som har oroat sömnbristhjärnan på sista tiden är att det skulle bli något fel att hon inte skickades till enskild kremering efter obduktionen. Men nu kan man släppa det. Men som sagt sover ju typ inget. De tre senaste nätterna har inneburit två nätter utan sömn och en natt med i stort sett utan sömn. Så det är många tankar som snurrar så man blir helt galen. Och ständigt blir påmind om alla planer vi hade som aldrig blev av. Älskade Nikon som jag saknar sig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s