Samma skitstart

2018 var ett skrutt år om man såg till att tjejerna inte mådde bra och veterinärsbesök. Många oroliga tankar för Lingon. Vet inte hur många gånger jag tänkte att vi nog inte har så lång tid kvar tillsammans och många tårar spilldes av den insikten. För vem är jag utan Lingon? Det blev bättre och sedan hon fick gå på rimadyl varje dag så har jag fått min galning tillbaka. Så pigg och ligger inte längre och tittar på när jag tränar Nikon utan hon vill vara med och visa jag kan också. I förrgår när vi var ute och gick skrattade jag åt henne och filma henne när hon letade möss i gräset. Tänkte då det märks inte att du blir 13 år om ca tre månader.

Idag är det helt andra tankar. Märks tydligt att det är något som gör att hon inte mår hundra. Är vi ute så är hon pigg och glad och man inte märker något på henne. Men inne då vill hon bara ligga nära så nära. Något som hon gör när hon inte mår bra. Då vill hon vara så nära så hon nästa försöker krypa in under ens skinn. Så dagen har i stora drag spenderats så här.

 

49633369_10155825306557761_3746793000739536896_n

 

Frågan är ju bara vad som är fel. Är det levervärdena som förändrats igen eller är det hennes höft som spökar och man inte märker det på henne på samma sätt då hon ständigt går på smärtstillande? Jag tror på det senare. Och eftersom jag har världens bästa pappa så sa erbjöd han sig återigen att åka med henne till osteopaten så han ska få titta på henne. Hade väldig tur så det fanns tid på tisdag så de ska dit då.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s