Så fruktansvärt underbart…

För folk som känner mig så är det inte någon speciell hemlighet att jag gillar Måns Möller och Özz Nûjen. Under de senaste 5,5 åren har jag sett dem tillsammans, med egna shower eller på klubbar i bl.a. Malmö, Lund, Ystad, Helsingborg, Båstad, Halmstad och Skövde. Gemensamt för alla dessa gånger är att jag blivit berörd. Jag har skrattat, skrattat så jag gråter och gråtit för jag är berörd. De har förmågan att träffa rätt in i hjärtat på en och beröra så fruktansvärt mycket. Det är det som jag gillar med dem. 

Så när de släppte att de skulle göra en gemensam show insåg jag direkt att det är något jag måste se. För några år sedan stod de tillsammans på The Tivolis scen. Det är än idag det sjukaste och roligaste jag bevittnat på en standupscen, vilket gjorde ju inte att förväntningarna på showen blev mindre, sen att den skulle handla om historia gjorde det inte sämre. Är ju faktiskt historielärare, även om jag inte jobbar som det.

 Just nu går jag en kurs i tävlingspsykologi och när uppgiften om comfortzone challenge så föddes tanken om att jag skulle använda en av mina utmaningar till att själv åka till Stockholm och se showen. Mådde just då väldigt dåligt så behövde verkligen detta för att ha något att se fram emot och känna glädje inför. 

Så kom äntligen 7 november då jag äntligen skulle få se showen. Jag kom på mig själv att vara väldigt nervös när jag satt och väntade på att det ska börja. Varför vet jag inte, men tror det hade och göra med att jag hade sjukt höga förväntningar. Dels för jag på Lunds Comedyfestival sett provföreställningar av showen och dels för att den har fått mycket bra kritik. Så fanns en liten rädsla tänk så hade byggt upp förväntningarna för mycket så det skulle sluta med att jag bara blev besviken. 

Men så kom de upp på scenen och nervositeten försvann och man fick istället skratta. För showen var verkligen grym. Det är så fantastiskt att se deras samspel på scenen. Kom på mig vid några tillfällen att titta på den som inte pratade för att se hur han reagera. På det sättet fick man sig extra asgarv. Men självklart var det inte bara skratt, det var även en del allvarliga saker. Hur de valde att avsluta showen var verkligen starkt så då forsade tårarna från mina kinder. Och man kände sig helt manglad. När jag kom ut från Rival var jag tvungen att sitta där en halvtimme för jag var så påverkad av det så benen ville inte lyda mig. 

Så har du chansen att se showen ta den. Du kommer inte att ångra dig. Jag längtar redan till 6 februari tills jag får se den igen. Och måste erkänna efter sett showen så gillar jag inte dem längre, jag älskar dem. Tack för att ni finns och ni gör det ni gör ❤️

  
Var busig och tog en bild men satt ju så långt bak så de kunde inte se det och stoppa mig i stupstocken…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s