När en tävling slutar i tårar

Igår var jag och Lingon och tävlade i både lydnad och rally. Jag var sjukt laddad inför. Så laddad att jag till och med åkte hemifrån före den tiden jag tänkt åka. Det händer ALDRIG, är snarare så att jag brukar åka ca en kvart efter jag tänkt. Väl på plats började jag undra om det var rätt beslut att tävla båda för det kändes lite stressigt. Men det löste ju sig. Rent resultat mässigt var det riktigt skit. Aldrig känt mig så besviken när jag kör från tävling. Inte på Lingon utan bara på allt. Men eftersom det var ca 1 timme hem så planerades det även en del strategier för framtida tävlingar.

Så var inte alltför pepp på att åka och tävla idag. Tror jag ställde om klockan tre gånger innan jag tog och masade mig upp ur sängen. Och då var ju klockan mycket så då var det den vanliga stressen innan tävling. Kom på plats och anmälde mig 3 minuter innan lottdragningen 🙂

Vi har haft problemet på platsliggningen att Lingon ligger skitfint och totalt oberört under hela tiden oavsett vad för knasiga saker som händer runt henne. Men sen när jag kommer tillbaka så springer hon upp och möter mig när jag är typ två steg ifrån. Sjukt störigt. Så skickade ett mail till Hanna igårkväll om hon hade några tips. Hon sa det som jag hade tänkt att jag skulle säga till henne att lägga sig om hon gjorde det igen och sen även att jag ska hjälpa henne där hon behöver det.

Även läggande och ställande under gång har vi haft problem med så hade även bestämt mig att verkligen kolla så hon gjorde det om inte säga det igen eller hjälpa henne att förstå. Det fick kosta vad det kosta vill för vill inte att hon ska tro att när man är innanför de där plastbanden så betyder ligg smyga bakom matte och stanna betyder stanna om en meter.

Det var väldigt skönt på denna tävling för då gjorde man lite annorlunda. Alla gjorde sitt program först sen var det platsliggning så avslutade man med tandvisning. Något som passar oss utmärkt för Lingon tycker tandvisningen är lite läskig. Hon hälsar gärna på folk men när de ska börja pilla och röra på henne så blir livet läskigt. Så på tävlingen igår blev det verkligen inte bra och det hängde med en hel del när vi gjorde vårt program.

Vi fick nummer tio så vi hade massa tid att gå rastningsrundor och värma upp. Valde att belöna upp läggande, ställande och halterna och helt om svängarna i linförigheten.

Så var det vår tur. Kändes som hon verkligen var med i linförigheten idag så den där haltträningen gjorde nog lite skillnad 🙂 vid en helt om blev hon lite förvirrad. Vet inte om jag gör något konstigt för känns som hon tror att det är en sidbytesskylt från rallyn. Så vi fick nytt poäng rekord på linförigheten 🙂

Sen vid läggandet så visade vi vårt riktiga oss som bjuder på massa skratt. Jag säger fot till Lingon och tycker hon reagerar så jag går för jag är helt säker på att hon är med mig. Då säger domaren till mig ”du ska ha hunden med dig” eller något i den stilen samtidigt som hon skrattade. Japp så kan det gå. Vi gjorde om det och då gick det bättre haha inkallningen gick bra. Inte det bästa avslutet bara. Sen ställandet funkade så där. Krävdes dubbelkommando från mig innan hon stanna. Men hey hon gick med mig haha. Apporteringen ville hon ju inte och hoppet var som vanligt inga problem. Men även här var det inte det bästa avslutet.

Sen blev det en liten väntan tills de andra kört klart och första gruppen gjort platsliggning så var det vår tur. Lingon ha sig ner och jag gick ifrån. Stod hela tiden och rabblade för mig själv ”Lingon kommer ligga kvar, Lingon kommer ligga kvar” och valde att inte titta på henne. Antingen tittade jag mer mot hunden bredvid eller så fixerade jag blicken på taket på huset som var en bra bit bakom henne. Där höll jag även blicken när jag gick tillbaka samtidigt som mantrat om att hon skulle ligga kvar gick i mitt huvud. Valde även att gå ganska långt till vänster om henne så jag gick i en båge tillbaka. Och vet ni vad? HON LÅG KVAR! De fick ligga ganska länge när vi kommit tillbaka så var lite nojig över att hon skulle sätta sig upp eller få ett glädjefnatt nu istället. Men hon låg kvar så fint tills jag sa sitt. Tror nog att de övriga som tävla trodde jag fått fnatt för blev helt överlycklig och glädjetårarna forsade ner för mina kinder. För det var ett sånt tydligt tecken om hur långt min lilla osäkra hund har kommit sen hon kom till mig. Sen var tandvisningen lite läskigt. Eller det var ju kul att hälsa på domaren men när hon skulle börja pilla och röra vid en blev det lite läskigt.

Men vem bryr sig hon låg kvar?

Sen började väntan på protokollen. Blev längre poäng än vad jag trodde, även om det blev poängrekord, för det visade sig att vi även nollat ställandet. Så nu får det bli hårdträning på läggande och ställande i veckan inför nästa helgs tävling…


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s