Då var det inte lång tid kvar på detta år så tänkte försöka göra en sammanfattning av 2014. Är lätt att man mest tänker på min och vovvens äventyr, för i år har vi verkligen gjort en resa, men tänkte börja med andra saker.
Det har blivit en del resor till Stockholm. I februari var jag där tillsammans med Linda och Emma för att se Thirty Seconds to Mars när de spelade på Fryshuset. Grymt var det så klart.
I mars tog jag och Linda en ny tur dit. Denna gång för att se Özz Nûjens show Statsminister: Nûjen. Så klart var den grym. Kunde inte förstå varför han tittade åt mitt håll och garva när han dissade Skåne.
I april blev det en tur dit med Sara och Linda. Detta för att vi hade blivit inbjudna av Thomas Järvheden för att gå på skivreleasepartyt för hans nya skiva och för att få se hans show Vuxenkruxet när den spelades in. Han tyckte inte det kändes rätt att spela in den utan hans hardcorefans var på plats 🙂
Var också denna rundan som jag introducera Linda för den galna komikern Fredrik Andersson då jag drog med henne för att se honom på Norra Brunn. Alltid lika kul att se folk bli chockade av vad han säger. Lite tråkigt att det var väldigt dåligt med folk i publiken. Tur det var två idioter som skrattade som fan 🙂
Sen under hösten har det bara blivit en runda dit. Detta i september för att gå på Beat Butchers 30 år. Massa grymma band och många kul människor träffade man.
Andra roliga musikrelaterade saker som jag lyckats med under 2014 är att jag ska få se Dropkick Murphys i mars och kanske roligaste bedriften, med tanke på att biljetterna tog slut på 3 minuter, var att jag lyckades fixa biljetter till mig och Linda till Tencious D i Stockholm.
Har varit en kul standupår även om det även detta år har varit mindre än vad det en gång i tiden varit, men vi har ändå lyckats med nya bedrifter 🙂
Har sett Hasse Bronténs soloshow Biopopulär, Josefin Johanssons soloshow Tjejgrejer, Fredrik Anderssons soloshow Serial Joker, och de som jag redan nämt. Sen blev det lite besök på Oslipat och på MACK.
och sen var det ju så klart Sunny Standup. Några månader innan det var fick jag ett mail på Facebook. Trodde det skulle vara från Hanna då vi höll på att försöka hitta någon tid som passa för träning. Blev ”ganska” förvånad när jag insåg att det det var Özz som skickat till mig. Va fan skriver han till mig var min tanke så var tvungen att kolla det. Hade fått ett väldigt kryptiskt mail där det stod att de hade tänkt göra något i sommar och behövde mitt nummer. Svarade att jag tyckte det lät lite läskigt men det är väl säkrast att lyda 😉 och skrev mitt nummer. Fick svar att hans kompis Bobbo Krull skulle ringa upp mig någon gång. Vilket han gjorde några veckor senare. Visade sig att de i år skulle spela in ett Tv-program kring Sunny Standup och när de pratade om att få in publiken så hade mitt och Saras namn kommit upp, förstår inte varför? Gratis standup tackar man inte nej till, även om det innebar att göra bort sig på nationell TV, så vi styrde bilen mot Falkenberg. Kan väl bara säga att det var det sjukaste jag nånsin varit med om och ledde till massor med ångest i bilen på vägen hem. OMG var nog det som vi mest yttrade på vägen hem. Efter det följde många veckor ångest för hur galen man skulle framstå för att sen inse att vi nästan blivit helt bortklippta. Det som var med var när de frågade vem som var vår favorit. Jaha, var det det man gått och haft ångest för? Jaja, ganska skönt ändå…
Och sen har jag även tagit och bytt jobb i år. 2014 var också året som jag upptäckte det här med att göra loomarmband. Sjukt kul. Gör även på beställning. Tar 20:- + ev. Frakt. Hör av er om ni är intresserade 😉
Annars vet jag inte om det är så mycket mer som hänt utan det är ”bara” hunderiet som kvarstår.
Året började i extremt mycket kaos och skuldkänslor.
Var så att let’s deal hade en deal där man kunde få testa att på hundsim eller få en friskvårdskonsultering på sin hund hos en av sjukgymnasterna på Malmö Djursjukhus. Jag tänkte varför inte? Med tanke på att Lingon börjar komma upp i åren och vi tränar och tävlar mycket så kändes det bra att kolla henne. Jag är verkligen glad jag gjorde det men hade inte förväntat mig resultatet. Visst hon kunde vara lite ryckig i ryggen ibland men har kopplat samman det med en finne hon brukar ha på ryggen så inget som jag tänkt på alltför mycket. Bara sjukgymnasten tog i henne så konstatera hon att här har vi en hund som är trött i ryggen och skuldkänslorna välde över mig. Vi fick en ny tid veckan efter och vid det laget hade det uppstått ungefär en miljon frågor. Mest kring om vi kunde fortsätta träna och tävla, vilket vi fick ok för men jag vet fortfarande inte riktigt var gränsen går. Jag är bättre på att se när hon har ont och hon är bättre på att visa så då får man bara ta det lugnt. Men visade sig att hon tydligen har felformade bogblad vilket gör att hon felbelastar och därför blir trött i ryggmusklerna. Men i början av mars blev vi friskförklarade för sjukgymnasten tyckte jag hade gjort så bra jobb med Lingon så därför kände hon sig lugn att lämna över arbetet till mig 🙂
Så då kunde vi börja ta tag i rallyträningen. Och oj, vilket år det blev, mer än vad man hade vågat hoppats på. Eftersom vi hade det som vi hade i fortsättningsklassen så vågade jag inte riktigt sätta några mål för detta år, då det skulle kännas så deppigt om man inte nådde upp till det. Däremot hoppades man väl på att man skulle få det där sista kvalificerande så man skulle få starta i avancerad… Hur gick det då?
Vårt sista kvalificerande tog vi i Lund den 3 augusti. Kommer inte ihåg mycket av banan mer än att hon börja låsa sig på ett stå men efter matte sa till henne så lyssnade hon och matte var helt överlycklig när vi kom av plan. Även om det kändes som om det gått vägen så vågade jag inte riktigt tro det jag hade säkert glömt något eller gjort fel nånstans på vägen. Sen blev det en nervös väntan på resultat. Många gånger uppdaterade jag resultatlistan, men vi dök aldrig upp och när ekipaget efter oss kommit in började nerverna spöka ordentligt. Efter ytterligare ett tag sök vårt namn upp. Vi låg tvåa och hade fått 92 poäng. Helt sjukt! Mot slutet kom där ekipage med högre poäng så vi slutade på en fjärde plats. Tror nog vi var de som fick mest jubel den dagen då vi gick för att hämta vårt protokoll 🙂
Ca två veckor senare gjorde vi debut i avancerad. En helt galen hund hade jag med mig in på plan. Hon hittade på egna skyltar, sprang rundor och hittade egna vägar. Inte många poäng kvar men debuten var gjord och jag tar hellre en galen hund än en som växt fast i marken som bara tittar på en. Roligast var nog folks reaktion efter vår runda för var flera som undrade vad jag hade gjort med min hund för så där var de inte vana att se henne.
På vår fjärde start lyckades vi få vårt första kvalificerande resultat i avancerad. Inte med så stor marginal men för en gångs skull på rätt sida om sträcket 🙂
Stod och pratade med en som vi gått läger med tidigare under sommaren och sa att jag visste inte vad jag skulle tro om vår runda. Jag var inte nöjd men jag var inte heller missnöjd utan nånstans mittemellan. Det kom då en kvinna ut och skrev upp resultaten. När hon var färdig så vände hon sig åt mig och sa grattis. Va gick det vägen? Ja, för du är väl Anna? Ibland lönar det sig att tävla mycket så funktionärer vet vem man är 🙂 Visade att vi hade lyckats få behålla 71 poäng 🙂
Vilket gjorde att det kändes lagom peppande till nästa dag då vi skulle tävla för samma domare. Denna dag var känslan mycket bättre när man kom av plan. Och då vi bara var åtta startande kändes det som en väldigt smidig tävlingsdag. Väldigt chockad blev jag när jag kollade resultatlistan och inser att vi hamnade på delad tredje plats. Vår första pallplats 🙂 men det jag tar med mig från denna dag är domarens ord som vi fick efteråt. Blev att vi pratade lite och hon sa till mig att visst det är lite bris och lite position men om man löser det på så snyggt sätt som du så är det inga problem 🙂 Yey!
Vårt sista kvalificerande fick vi i Ystad. Denna gång kändes allt rätt känslan var så där grym och allt var bara underbart precis så man vill att det ska vara när man tränar/tävlar. Och om det där om inte skulle funnits så hade vi haft 97 poäng. Nu blev det istället 72 poäng. Men jaja ett kvalificerande resultat och titeln RLD A fick vi detta år 🙂
Känns så sjukt att vi lyckats med detta. Nu håller vi för fullt på att träna inför debuten i mästarklass. Känns så sjukt overkligt och har redan nu ont i magen av nervositet. Är väl bevis att man inte är som alla andra. De flesta man pratar om tycker starten i avancerad är den jobbigaste, något jag inte alls kände som något jobbigt men nu usch usch.
Jaja, kan ju inte gå mer än åt skogen och finns massor med fler tävlingar. Att 2015 ska bli ett spännande år är ju verkligen sant…
RallyLingon 