Så besviken…

Idag var jag och Lingon och tävlade i Osby. Var lite osäker på om jag skulle åka eller inte. För kom igår på att det inte är alltför långt till Växjö när man är i stugan. Och idag är där visfestival så kändes lockande att åka dit för att se Thomas Järvheden, men eftersom det var bara han man ville se så kändes det lite väl dyrt för att åka dit. Så blev att vi åka till Osby och tävla.

Började bra då jag lyckades att välta ut en kaffekopp över en hög med papper som låg i sekretariatet. Som tur var det papper för en avslutad klass. Kände mig lagom förvirrad över banskissen, men blev glad över att där inte var någon backning med 🙂 men banan avslutades med inkallning så det kändes lite oroande. På banvandringen insåg man att man som förare var tvungen att vara uppmärksam annars var det lätt att krångla bort sig.

Lingon fick idag sitta i bilen och eftersom vi bara var fem startande och jag kände att jag nog behövde rasta henne innan vi skulle in gick jag och hämtade henne efter banvandringen. Vilket ledde till en övertaggad hund. Försökte träna lite. Framförallt på sitt, stå, ligg på höger sida eftersom det var med på banan. Först ville man inte lyssna men när jag sa till henne kom hörseln tillbaka och hon gjorde det flera gånger så jag kände mig nöjd. Gick sen bort till där vi skulle vara eftersom var lite osäkert om jag skulle starta nästsist eller sist. Gjorde som jag gjort de senaste tävlingarna och belönade kontakt. Gick väldigt bra tills man hörde skott i skogen. SUCK! Lingon blev rädd och gick ner sig och matte blev sjukt nervös och stressad över detta och de höll ju i sig när vi gick in på plan. Vilket istället för att ha min tokiga övertaggade hund som jag haft de senaste tävlingarna så föll vi tillbaka i gamla vanor. Lingon stannade och frös fast mitt i slalom och bara gissade vad matte menade när jag ville få henne att göra något. Ofta gissa hon på sitt, som tur var vad det sitta hon skulle men hon satte sig gärna lite långt ifrån. Men hade en sån fruktansvärd dålig känsla när vi gick, var så besviken på mig själv. Så kändes knappt lönt att gå in i honnören men gjorde det ändå för att man ska ju. Och oj, vad glad jag är att vi gjorde det. Så fint hon låg hela tiden ekipaget gick banan. Trodde aldrig hon skulle göra det med tanke på hur mycket det hade regnat och därför det var blött i marken. Underbara älskade hund bara låg där helt cool lugn.

Med tanke på min känsla av vår runda fick jag mig en stor chock på prisutdelningen. Domaren pratar om att vi hade tur med vädret, precis efter att vi var klara kom värsta regnskuren, och alla hade jobbat på väldigt bra och alla hade klarat sig. Jag var där på väg att utbrista VA??!! Men sen ångrade han sig att det var en som inte gjort det, så tänkte för mig själv att då var det vi. Och det var vi, men fick en ny chock när jag såg resultatet. Vi fick 66 poäng. Tänk hade hon inte stoppat näsan i frestelsen hade vi hade en kvalificerad runda. Och om hon hade velat ställa sig så vi inte fått fel övning hade vi inte kommit sist. Fast som vi skoja om innan start så att komma sist kan även vara bra för självförtroendet efter som det innebar att hamna på en femte plats 🙂

Men nu tar vi nya tag till nästa tävling. På fredag ska jag ha semester så då ska vi upp till Hanna så då kanske hon får ordning på matte så jag inte förstör för min lillskita…

rallylydnad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s