Oro inför framtiden…

Igår var vi återigen och tävla. Var en kul bana som kändes som något för oss. Det som kändes som ett orosmoment var att sitt, stå, gå runt var redan nummer två och Lingon brukar ju på tävlingar glömma bort hur man gör den skylten och framförallt om den kommer tidigt i banan. Sen var ligg med och det vet man aldrig hur det ska gå. Men kändes bra för hon gjorde skitsnygga ställandet och lägganden innan vi skulle in, men så fort vi kom in var det ju bortblåst. Då var det mycket mer spännande att jaga alla miljarder småflugor som var på plan eller bara inte lyssna, men vissa bitar gjorde hon skitsnyggt. Spiralen gick hon så jäkla fint, till och med att hon trängde mig något som aldrig hänt innan, och när vi skulle gå mot hindret var hon så fokuserad på mig så jag fick säga hopp TVÅ gånger. Det var något som jag aldrig trodde skulle ske.

Jag misstänkte att det fanns en stor risk att vi skulle bli diskade efter ligg-skylten. Så efter det kände jag mig inte så noga med vad vi gjorde utan mer att vi gjorde det. Så känns som 13 poäng hade vi kunnat undvikit om matte varit mer noggrann och då kanske vi inte heller fått de där tre poängen på helheten heller så då hade vi helt plötsligt haft 71 poäng. Lite jobbigt att tänka på.

Men det som känns jobbigare var vad jag upptäckte på kvällen. Ett tag efter vi kom av planen kände jag genom Lingon och kunde inte känna något, men det var en bana som inte var fysiskt ansträngande utan massa stopp hela tiden utan det var en bana med väldigt mycket flyt. Kände också genom henne när vi kom hem men ingenting. Sen på kvällen satt jag ute på balkongen och Lingon kom och lade sig i mitt knä. Reagerade direkt på hur varm hon var i en muskel på ryggen, testade då och massera henne och hon reagerade kraftigt 😦 kändes så jobbigt. För var så länge sedan hon reagera så man har börjat att tro att man ska våga börja träna mer ordentligt. Hade skrivit till Hanna om att vi nog skulle komma dit snart och jag hade som tanke att anmäla mig till rallylägret jag pratat om innan. Helt plötsligt kändes allt det så långt borta när hon reagera så. Mitt i allt detta så flyger tanken om är det detta som kommer göra att jag förlorar dig? Gjorde ju inte det hela bättre. Ringde gråtandes till mamma och pappa om de kunde komma på måndag istället. Mamma börja först skratta för hon trodde att det var för att jag inte orka städa, men nästa sekund så hörde hon på mig att det var något så de sa att de var klart de kom då istället.

Lingon fick på sig sitt BoT-täcke och hade de i 1,5-2 timmar och sen när jag tog av det så var där inte längre någon värme i ryggen eller hon reagera inte alls. Inte idag heller har hon reagerat. Så det känns skönt. Så har mailat morgondagens tävlingsarrangör och strukit oss så hon ska få vila sig. Och eftersom jag är i Stockholm onsdag-fredag kommer det bli en ganska naturlig vilovecka. Får hoppas att det gör att hon får förbli bra. Känns så jobbigt allt detta.

Idag när alla chockkänslorna har lagt sig har jag börjat fundera och jag tror faktiskt inte det handlade om rallyn eftersom smärtan satt på annat ställe än den brukar. Så tror istället det handlar om ett hopp hon gjorde när jag inte var med. Oavsett vad det är hon har gjort så är det inte kul, speciellt inte då de tankarna som för första gången slog rot igår. Klarar ju mig inte utan henne, så hon måste ju må bra…

 

Lingon

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s