Fick hans autograf utanför ett hotell i Köpenhamn. Det var verkligen en galen kväll. Jag och en kompis till mig skulle ha lite fjortisnostalgi genom att se våra stora favoriter för så där 12 år sedan nämligen Take That
Innan konserten skulle vi äta på en resturang i Köpenhamn där ingen av oss hade varit innan men jag hade tagit reda på adressen och skrivit ut en karta från danska eniro. Men det som hände när vi kom från tågstationen där vi hoppade av så hamnade vi fel från början och väl där upptäckte vi att det inte var så många gatunamn som var utsatta på kartan men vi började gå för att det skulle inte vara så långt och tillslut måste vi ju hamna på någon gata som är utmärkt på kartan. Till slut hamnade vi utan för biblioteket vid Köpenhamns universitet som fanns med på kartan och stället där vi skulle äta skulle ligga precis brevid. När vi går på den lilla gatan som är utanför biblioteket går vi förbi ett hotell och utanför detta hotell står där ett litet gäng med några personer. Samtidigt som vi går förbi dem vänder sig en av tjejerna emot oss och jag får syn på vad hon har i handen nämligen ett kort på henne och Howard Donald, dvs en av medlemmarna i Take That. Så när vi gått några steg längre bort säger jag till min kompis att vi har nog hittat det hotell där de bor på. Min kompis blir så klart nyfiken och vi vänder och går tillbaka och ser att det är många som står där utanför med Take That-saker i händerna. Och samtidigt är det en kille som står och pratar i sin mobiltelefon och går bort för att köra fram en tyskregisterad minibuss. Så jag och min kompis blir lite veliga om vad vi ska göra men efter ett tag bestämmer vi oss för att återigen försöka hitta restaurangen vilket vi gör typ två sekunder senare. Så vi vandrar bort till RizRaz och äter buffé. Efter lite mer än en timme kommer vi där ifrån och bestämmer oss för att ytterligare en gång gå bort till hotellet för att se om vi kan få en skymt av killarna. Väl där så upptäcker vi att det har kört fram ytterligare en tyskregistrerad minibuss utanför hotellet så vi ställer oss utanför och bara väntar. Efter vi stått där i ca fem minuter kommer det ut två killar och startar de två minibussarna. Efter kanske ytterligare fem minuter kommer de ut en kille och ber dem som står precis vid ingången att gå nerför trappan och pekar mittemot där jag och min kompis stod. Så hon börjar gå bort dit så han lägger märke till oss och säger att där kan ni ju också stå. Så vi blir kvar och det kommer ner ett gäng tjejer som ställer sig bland oss. Och efter ca ytterligare 10 minuter kommer först Gary Barlow ut och ger oss ett stort leende och säger See you tonight och går direkt in i bilen utan att lägga så mycket mer märke till oss som står där utanför. Direkt efter honom kommer Howard Donald och en tjej som stod snett framför mig stack ett block och en penna under hans näsa så han stannade och skrev autografer och precis bakom honom kom Mark Owen vilket gjorde det samma. Medan jag och min kompis tog kort så vi fick några riktigt bra kort på Howard och Mark. Ett litet tag funderade vi var Jason Orange var (senare fickvi höra att han hade kommit ut ca 5 minuter senare för att åka iväg i den andra minibussen) men vi bestämde oss att ta metron bort till där konserten skulle vara för vi ville inte komma dit alldelens försent så vi kom hur långt bak som helst i kön. Väl där så var det ju väldigt lång kö och som det inte vore nog så började det först att hagla och sen snöa extremt mycket för att senare åska när vi stod där så man hann blev ganska så blöt och frusen i väntan och inte öppnade de insläppet i tid heller. När väl dörrarna öppnades så sprang alla rakt in och trängde sig som tusan runt om oss så vi kom in väldigt tidigt det var sånt tryck så det var knappt så de hade tid att kolla våra biljetter. Men det gjorde att jag och min kompis fick riktigt bra platser. Men jag och min kompis var fortfarande helt fnittriga och trodde inte riktigt det var sant att vi hade varit så nära tre stycken av bandet. Så efter konserten skulle vi bege oss tillbaka till hotellet för att denna gång försöka få deras autografer. Vilket vi då gjorde och nu hade de spärrat av så det var bara på en sida som vi fick lov att stå och där stod vi och väntade och väntade och frös arslet av oss.
Men tillslut kom Jamie Scott, sångaren i förbandet, dit så vi fick iaf hans autograf. Men han var så full att han ville ha hjälp att stava till Anna för han var tydligen en extremt dålig stavare så gissar att i hans tillstånd kan det nog inte vara vidare. Glada för att iaf fått en autograf fortsatte vi väntan på Take That-killarna. Tillslut fick vi reda på att de hade smitit in bakvägen och om de var snälla så skulle de komma ut. Tiden gick och vi blev mer och mer nedstämda men tillslut kom en av deras dansare ut för att hon skulle se om hennes kompisar hade kommit dit. Så en av oss i klungan frågade henne om de inte kunde be killarna att komma ut för vi var ett gäng som var gamla fans som hade drömt om detta länge. Enligt danstjejen så stod de i duschen nu men hon skulle framföra det. Men inget hände. Tillslut blev ev tjej insläppt på hotellet, genom kontakter som jobbade där fattade jag det som, men hon fick inte träffa killarna men frågade en av deras vakter om det fanns någon chans att de skulle kunna komma ut och skriva autografer och fick svaret: No chance in hell! Så hon kom ut och berättade det och nästan alla gick förutom vi och en liten grupp med tyska tjejer varav en av dem frågade vakten som stod utanför för att vakta oss vad det var som hände nu och han sa att det var nog inget som hände, för det var för kallt. Men kom med något nytt va! Vi hade stått där ute i över 3,5 timme från ca 23.00 till 01.30 så vi visste att det var kallt. Så det kändes så jäkla surt för vi var som mest 22 personer där. Det hade inte tagit många minuter för dem för att komma ut och skriva autografer till oss och låta oss ta några kort men det sket de i. Så den händelsen tog bort lite av allt. Även om vi som sagt fick Jamies autograf och att vi lyckades komma dem så nära innan konserten. Det känns fortfarande overkligt. Och att sett dem live det är nästan så man fortfarande inte fattar det för händelsen innan hotellet smäller så mycket högre än själva konserten…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s